Ibland slår det mig igen. Den där insikten att jag faktiskt inte har någon pappa. Herregud, det är ju massor med år sedan, men ibland blir det så påtagligt! Som när jag läste ett blogginlägg hos en underbar bloggerska jag följer som är gravid och hon skrev om sin pappa som ju ska bli morfar. Hon hade lagt upp en bild på sig själv med sin far där han håller om henne och pussar henne på huvudet. Då slog det mig. Mina eventuella barn får ingen morfar. Jag kommer inte ha en pappa som kramar mig på det där sättet och längtar efter att få träffa sitt barnbarn. Jag har en underbar mamma som kommer bli en lika underbar mormor, (om vi skaffar några barn), men det hade ju varit kul att få ha båda. Synd att min faster och farbror inte bor närmre, för min farbror är lite som min andra-pappa, fastän vi träffas jättesällan! Vilket är trist, men när avståndet är över 30 mil åker man tyvärr inte och hälsar på varje helg precis.
Nu ska jag sluta vara sentimental och göra mig i ordning för att åka och hälsa på mamma. Jag gör det varannan tisdag och det är alltid mysigt!
Ikväll blir det syjunta också och det ska bli lika mysigt och trevligt! Vi ska nog planera lite för någon julgodis/pyssel-kväll framöver. Vi gjorde julgodis förra året och det tyckte vi alla var kul så det kommer nog bli en tradition! Hoppas jag, i alla fall. :-)
Du kan få låna min pappa ibland, han kan vara morfar åt många! =)
SvaraRaderaKram på dig snäckan. Ses på fredag.