Vi drog gamla festminnen för varann och E berättade om en midsommar när hon föll baklänges och slog huvudet i en lyktstolpe. Jag skulle då säga att det var tur att hon var full- då faller man ju mjukare- men det blev: "vilken tur att du var så ful!" och det lät inte ens som en felsägning utan som att jag verkligen menade det. Jag lutade mig dessutom fram och la handen på hennes ben lite medömkande så där. Haha! Stackars henne som var så ful! ;-)
Nu sitter jag själv uppe och ska nog dra igång med vår vanliga helgbrunch; äggröra och bacon. C ligger och sover, tror jag, han kan ha vaknat för jag hör inga snarkningar...
Hoppas ni har en skön söndag med bättre väder för här är det grått och trist. Inte minusgrader i alla fall, alltid nå´t! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar