Nu är det under hundra dagar kvar tills bebisarna ska komma. Tack och lov för det! De här foglossningarna börjar tära på mig. Inte en enda natt får jag sova ostört och varje morgon är jag astrött! Visst gillar jag att känna dem i magen och tycker att det är fint med en gravidmage, men om jag bara kunde slippa värken så skulle allt vara prima! Det är verkligen tur att jag inte jobbar, det hade aldrig funkat!
Förstår att det är så effektiv tortyr att inte låta krigsfångar sova, man blir verkligen dum i huvudet!
Ikväll ska jag träffa Oscar och Emma och ha tacokväll, men just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och sova i hundra år!
Annars är det bra...
Det du får se fram emot är känslan efter förlossningen när allt känns lättare och du kommer att komma i ett par jeans. Kanske inte favoriterna i början men det är en fantastisk känsla.
SvaraRadera