söndag 2 juni 2013

Inte min dag.

Min dag...
Kl 4:17, vaknar av skrikande barn som vill ha välling. De somnar sedan om bara för att vakna redan kl sex...
Känner att jag håller på att bli sjuk, har jätteont i halsen och vill bara sova liiiite till! Får en gammal mobiltelefon kastad i ansiktet som väckarklocka. Bryter ihop och grinar med huvudet under kudden.
Claes tar med barnen ner. Han ska dock iväg vid tio-tiden på en rätt lång tur med bilen så jag kan inte med att bara ligga kvar i sängen utan går upp med honom o ungarna.
Vi fixar lite frukost till dem och oss och går sedan en promenad tillsammans, allt frid och fröjd.
Vid kvart över tio när Claes åkt ger jag pojkarna lite välling och vi somnar. Till klockan kvart i elva då Jack har hostat så han väckt sig själv och absolut inte vill somna om! Så han väcker mig och Max och det är bara att gå upp.
Ger dem lunch vid tolv och försöker lägga dem igen vid halv ett, men det är helt lönlöst! Ingen vill sova så jag skiter i det efter att ha blivit helt svettig och vansinnig av att kämpa med att fånga en i taget och medan jag lägger den jag fångat se den andre krypa iväg. Vi sover i vår säng på dagen nämligen. Då blir det ibland svårt att ha koll på dem...
Resten av dagen går bara åt till att hålla dem nöjda och mig själv vaken. Är helt slut i kroppen och orkar bara göra det absolut nödvändigaste!
Vid strax efter fem är de så trötta och ledsna att jag gör välling och lägger dem med mig i vår säng igen-eftersom jag är ensam är det enklast så. Jack somnar direkt medan Max blir helt hysterisk och bara kan somna i min famn. Närmre klockan sex har båda somnat. Jack har hunnit vakna en gång av sin hosta, men det gick bra att söva om honom.
Nu har jag ingen kvällsmat för jag har inte orkat göra något utan äter några mackor och dricker té.
Imorgon är en annan dag och förhoppningsvis flyter allt bättre då. Just nu ber jag bara en bön att Claes är hemma tidigare än kl nio ikväll.
Hoppas ni haft en bättre söndag!

1 kommentar:

  1. Stackars dig. Man älskar sina barn över allt annat här på jorden men ibland skulle man vilja hänga dem i hälsenorna utanför fönstret.

    Jag vet att morgondagen bara kan bli bättre och säkert perfekt.

    SvaraRadera