Peptalk?

Den här boken har jag börjat följa. Köpte den när barnen var bebisar, men nu har jag ork att träna till skillnad från då.
Det gick jättebra till en början, men nu har jag börjat svaja i motivationen och tycker att det känns svårt att hinna få in träningen i vardagen. Det är ju bara min usla planering det handlar om, det vet jag.
Är så himla trött av den fortfarande kalla och grå vintern. Har svårt att tro att det blir sommar igen och jag ville ju komma i form lagom till sommaren. Det var min morot på något sätt. Jag visualiserade min vältränade kropp i söta sommarklänningar. (Jag hör hur fånigt det låter!) Tänkte på hur pigg jag skulle känna mig, men nu är det som att jag tappat gnistan.
Sedan har pojkarna bytt avdelning på förskolan, tidigare än vad de skulle och lämningarna har ju blivit tuffare. De är ledsna och klängiga. Jack vill pussas massor av gånger- allt för att dra ut på tiden så jag inte kan gå. Det gör mig faktiskt låg. Ändå har de ringt från förskolan och berättat att de lugnar sig på tre minuter och sedan går det jättebra. Det känns ju ändå inte bra i mammahjärtat när man lämnar dem med bilden av deras tårar som rinner på kinderna fastetsad på näthinnan. Jag vet inte varför det har påverkat mig så starkt. Så här är det ju. Jag har jobbat inom förskolan och vet hur det fungerar. Jag/vi har ju skolat in dem en gång innan och då var det lättare. Varför är det jobbigare nu?

Har en önskan om att bli vältränad som Olga och någonstans finns viljan att jobba för det, men jag har svårt att hitta glädjen. Det är väl bara att bita ihop och köra så kanske man kommer över någon tröskel till sist när det känns roligt igen.