onsdag 6 juli 2011
Head Over Feet, 15 år senare.
Idag är det min och C:s femton-års-dag. Herregud, vad fort tiden går! Den här Alanislåten dedikerade jag till honom då i början för det passade in så bra då jag var lite velig i början. "What took me so long", sjunger hon ju och det var nämligen så att vi var ihop i tre månader 1994 och sedan gjorde jag slut. Därefter tog det ett år innan vi tog upp kontakten igen och jag dejtade några andra under tiden. Vi sprang på varann ute en kväll efter ett år ungefär och började prata och då slog det mig att det var den enda killen det verkligen funkat lite längre med, de andra varade inte ens en månad. Vi började höras på telefon igen och även träffas fast liksom lite trevande och som vänner bara. Sakta insåg jag att jag var kär i honom, men den kvällen 1996 som jag skulle berätta det så blev han ihop med en annan tjej. Märkligt nog, eftersom han också var kär i mig. Han sommarjobbade på Tenhults naturbruksgymnasium som trädgårdsmästare och varje rast han hade så ringde han mig- inte sin tjej. Jag höll ut i typ två veckor då jag efter lååånga samtal med mina vänner till sist tog mod till mig och berättade som det var: att jag var kär i honom och ville att vi skulle bli ihop igen. Han bad mig ge honom en vecka, men har berättat i efterhand att han bestämde sig direkt för att göra slut med sin dåvarande flickvän. Ja, resten är historia.
Tack för fina femton år, älskling, ser fram emot många fler! Puss, älskar dig!
Etiketter:
kärlek
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken story! Tror bara att det är bra när inte allt gått på räls. Det är nog klokt att ha ifrågasatt lite och inte bara tagit för givet. Femton år bevisar ju att ni fattat rätt beslut. Coolt! Grattis på er dag!
SvaraRaderaKram Malin