Walking down memorylane...

Idag har jag verkligen promenerat längs minnenas allé. Tog en promenad i min gamla hemort. Började med att gå förbi min gamla skola, som är sig lik, sedan följde jag den snirkliga vägen runt dammen mot det område där jag växte upp och rörde mig mest när jag var "liten". Längs dammen fick jag flashbacks av hur vi cyklade runt som galningar och letade efter "hemliga ställen" att vara på. En gång fastnade min kompis cykelhjul i någon gyttja och cykeln blev stående. Det garvade vi länge åt, han flög nästan över styret.
Jag fortsatte förbi det som vi kallade för "lilla affären". Där brukade vi köpa tio-öres-godisbitar och tuggummi. På den tiden när man fick peka på vad man ville ha och säga hur många. Det är någon som bor där nu. Förut var det bara övervåningen som var bebodd, men nu var även affärs-delen någons hem.
Jag gick vidare på de gator vi sprungit, cyklat och smugit på så många gånger förr och kom in i det område där mitt barndomshem ligger. Det huset där så många minnen bor och man upplevt så mycket. Utanför är det en stor grop som vi brukade kalla "hålan". Den var ännu djupare då, med en lekplats och bollplan. Nu har den fyllts igen mestadels, men jag minns hur vi åkte pulka där en vinter när vi egentligen tyckte att vi var lite för stora för det och att vi ändå hade urkul!
På motsatt sida av mitt barndomshem, med gropen emellan, så finns det ett gatukök. Det ägdes av en kille som kallades "sudden" och där samlades alla! Unga som... lite äldre. Många förtroliga samtal har ägt rum genom kiosk-luckan medan sudden stekte en 90-grams burgare till en. Jag kan höra hans skratt och känna stekoset.
Jag såg att samma gamla staket var kvar utanför som jag rammade med en moppe innan jag lärde mig bromsa. Jag satt också på det och kysste en kille som jag strax efter gjorde slut med.
Alla minnen rusade genom huvudet medan jag promenerade mellan husen och jag tyckte mig höra allas röster som om de cyklade omkring mig. Vi var ett stort gäng och hade så roligt!
Det är med både stor glädje och sorg jag minns allt, för det är ju en svunnen tid som aldrig kommer igen, men minnena är så underbara, roliga och varma så jag hoppas att jag alltid får behålla dem.