Den 17/1 blir pojkarna fem år. Fem år!!
De har funnits i fem år redan och samtidigt är det ju inte lång tid alls.
Kan knappt föreställa mig hur livet var
innan de fanns dock.
Att vara förälder är en ständig kamp, det vet varje förälder.
Man gör så gott man kan och
vill hela tiden finnas för barnen,
räcka till, ge dem allt de behöver-
(och då menar jag inte prylar utan uppfostran o.d)-
se dem växa, på längden och som människor.
Ge dem alla verktyg för att klara av livet.
De inspirerar mig att vara en
bra människa.
Det ska gudarna veta att jag hela tiden
jobbar för att vara en bra förebild och
själv ta lärdom av när något "går snett".
De ger mig framtidstro.
Samtidigt kan jag fasa över den tiden när de
ska gå i skolan och man ska hjälpa dem
med läxor.
Tror de kommer få mer hjälp av google
än mig... ;-)
Snart har de funnits i fem år,
lika lång tid som vi kämpade för att
de skulle bli till.
Även om det ibland är det svåraste jag
någonsin tagit mig an är jag
så lycklig att jag fick bli en mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar