Som det ska.

Varannan vecka sätter den in; söndagsångesten. Har haft en förhållandevis bra vecka med mina två hjärtan- (ett besök på vårdcentralen där vi fick vänta i en timme drog ner betyget.)- och imorrn blir jag utan dem i en vecka igen. Borde väl vant mig vid det här laget, men kanske gör man aldrig det? Fast om det ska skära så i hjärtat jämt kommer man väl bli tokig till sist.
Trots att jag inte uppnått alla mål jag har med veckan jag har barnen så har jag hittat en balans och mår så himla bra när jag får vara mamma. Minns att i början skrev jag att de veckorna jag har barnen kan jag vara 100% mamma och de andra 100% Monika. Men jag är 100% mamma alltid ju! Sedan jag fick barn så är jag det. Och alltid 100% Monika. Mamma Monika, det är jag. Och det vill jag vara, älskar att vara det! Hur trött och sliten jag än kan vara, hur arg jag än kan bli på pojkarna, hur tjatig jag än kan känna mig så är det som det ska.