tisdag 27 april 2010

Skrivpuffs utmaning: sakna bekräftelse.

Jaha, här har man varit borta från bloggen i mer än en vecka och inte en enda förfrågan har man fått om var man är, varför man inte skriver eller något litet tillrop att vi saknar dig! Det känns ju jättebra... NOT! Jag vet att när jag väl skriver kanske jag inte kommer med roliga pysseltips till hemmet som hur man gör egna gips-lampskärmar eller gjuter betonghjärtan, jag visar inte de senaste heta tapeterna eller talar om hur du gör för att ta skitsnygga foton. Beroende på att jag inte kan eller vet hur man gör, förstår ni. Förresten så såg jag Karin, eller vad hon heter, göra de där lampskärmarna i Äntligen hemma och ärligt talat så var de ju skitfula så ni kan vara glada att ni slapp bli "påprackade" ett sådant tips här! Sådan är jag nämligen. Jag skriver om sådant som ger er läsare en glad, varm och till och med lycklig känsla! Det är solskenshistorier om hur jag och sambon grillat i vårsolen eller söta bilder på mig-( så klart)- och min bror när vi var små, samt en del tack-inlägg till mina vänner när de gett mig någon present och därmed gjort mig väldigt glad. Så varför är det ingen som saknar mig?? Ingen som undrar vart jag tagit vägen? Är det för mycket begärt att någon ger mig den uppmärksamhet och bekräftelse jag förtjänar? VA?!

P.s: den här texten är helt ironisk! Den speglar bilden av en extremt självupptagen person och de som känner mig vet att det är inte jag! Jag tyckte det var roligt att få vara en sådan där gnällig och självcentrerad människa någon gång. Träffar alldeles för många av den sorten på jobbet... så jag hoppas att ingen tar åt sig. D.s.

9 kommentarer:

  1. Nej det är inte för mycket begärt. Ska tänka på det till nästa gång ;-).

    Tänkte på din text om dig själv och giftermål: varför inte ställa dig på knä och fria själv :-)?

    SvaraRadera
  2. Nej det är mycket begärt. Men glöm inte att bekräfta andra personer runt omkring de.De kanske också saknar bekräftelse.

    SvaraRadera
  3. Ger du bekräftelse får du bekräftelse, förhoppningsvis.
    Tänk vad många bloggar som står olästa som kanske innehåller så mycket roligt och intressant. Jag brukar tänka på det ibland när jag sktriver, för även min blogg stod och blinkade tom ett tag.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  4. Bloggandets vedermödor är många. Men man får vara glad för de som läser när man skriver istället för att tänka på de som glömt en när man inte gör det. :-)

    SvaraRadera
  5. kaliwarra har helt rätt!
    (håller förresten med angående lampskärmarna karin gjorde.. vad tänkte hon där?! haha!)

    så du bor mellan gränna och huskvarna? åh! då bor du finfint!
    uppe på kullen liksom?

    SvaraRadera
  6. (förstod)

    ;-)

    SvaraRadera
  7. Nej det är ingen sann historia, påhittad utifrån en blandning av några jag känner. Inte alls likt min bror dock, det skulle du förstå om du kände honom :-D!

    SvaraRadera
  8. bra och precis så där känner man sig.

    Not ;)

    SvaraRadera