Efterlängtad!

Resan är bokad, betald och grymt efterlängtad! Det är fortfarande tre månader kvar, men nu kan man räkna ner. Jag ser framför mig hur vi står där på stranden i solnedgången. Paret som ska gifta sig är silhuetter vid vattenbrynet. I min fantasi står de näsa mot näsa, håller varann i händerna och bedyrar varann sin kärlek. Vi andra är blanka i ögonen, men lyckliga i hjärtat, rörda samt tagna av stunden. Sedan ser jag hur vi sitter till bords på hotellet, eller kanske ute vid poolen, med massor av ljus tända. Både i lyktor och med ljusslingor. Jag och min älskling tar plats på den lilla provisoriska scenen för att framföra "du är allt" som en hyllning till brudparet. Min karl spelar gitarr med sådan känsla och kärlek att alla på hotellet stannar upp i det de gör och lyssnar hänfört. Min förhoppning är att jag sjunger med samma känsla och kärlek så att ögon tåras och leenden sprider sig på allas läppar. Kanske tar de mer etablerade paren varandras händer under bordet och kramar dem hårt, som för att tala om att du är minsann mitt allt också. Sedan fortsätter festen! Det skrattas, skålas, hålls långa och korta, rörande och humoristiska tal samt ges lyckönskningar som haglar över brudparet. Hela natten sitter vi där alla i familjen och bara umgås. När morgonen gryr har de äldre tillsammans med barnen retirerat och kvar sitter vi; de nygifta samt jag och sambon. För mig själv tänker jag: snart kanske det är vår tur...
Ja, resan är sannerligen efterlängtad och även att så småningom få gifta mig med mannen i mitt liv, som jag älskar av hela mitt hjärta.