Vad handlar det om?

Vet ni, jag kan verkligen få psykbryt på detta ytliga samhälle vi lever i. Man ska ha fejknaglar, fejkögonfransar, spruta in skit i läpparna, släta ut sin hy med typ samma skit som man tar i läpparna och dessutom ha helt rätt stil. Ibland tänker jag; är det vad det handlar om? Att man när man tar sitt sista andetag kan säga; "men jag hade i alla fall jävligt slät hud." Är det vad man vill lämna efter sig? Naglar som inte bryts ned biologiskt utan till sist ligger ensamma kvar i en tygklädd kista. (Okej, överdriver lite...) Men tänk på det. Det börjar så tidigt också. Tjejer som är sju år ska sminka sig och redan i förskolan vågar föräldrarna inte sätta på sina barn vad som helst för då tittar andra föräldrar snett på dem. "Va, är hens jacka från H&M? Mina barn har bara Polarn och Pyret, eller GANT."
Kan vi sluta tänka så kortsiktigt?? Vi ska alla dö, vi håller på att ta död på vår jord, kan vi bara vakna?! Vilken sorts föredöme vill ni vara för era barn? För andra medmänniskor?
Jag är inte perfekt, jag gör fel som alla andra, men jag försöker! Försöker t.ex lära mina barn varför man inte ska slänga skräp överallt, handlar på second hand med dem och låter dem välja ut leksaker som de kan tänka sig skänka till något annat barn.
Jag skänker själv, både saker och pengar- när jag kan. Var tigerfadder i en massa år, bidrar med en liten slant varje månad till Riksorganisationen för ett drogfritt Sverige. Gillar tanken på att det informeras om droger i skolorna.
Vart vill jag komma med det här nu då..? Vill väl bara att vi ska lära oss tänka mer långsiktigt och på vår omvärld. Hur vår framfart hela tiden påverkar allt/alla i vår omgivning.
Självklart ska man få må bra, trivas med hur man ser ut och bry sig om det om man vill. Jag tränar ju inte bara för att må bra, det är kul att få en snyggare kropp också.
Men gör något mer. Något som hjälper någon annan. Då mår man också himla bra och får oftast blodad tand.
Jag känner en tjej som varit i Mexico och hjälpt till att bygga hus- ideellt. (Tror jag i alla fall.) SÅ imponerad av henne! Skäms nästan lite för att jag inte gjort något sådant, men alla bäckar små- som man säger.
Tack för att ni orkade läsa ända till slutet. Var rädda om er!