Såg ensam 91-åring på busstationen.
Den här artikeln såg jag på Aftonbladet och tyckte det var väldigt fint gjort av tjejen!
Sedan kom jag att tänka på att vi människor överlag idag inte är världsfrånvända utan personen-du-har-precis-bredvid-dig-frånvända.
Vi är helt livrädda för att någon man har bredvid sig på bussen t.ex ska börja prata med en. Helst vill man ju inte ha någon bredvid sig alls! Vi sitter med näsorna i telefonen för att markera att man inte vill bli tilltalad.
Jag tror att om vi blev bättre på att se varann och hälsa skulle kanske mindre våld mot andra ske. För då skulle vi kanske dels känna oss sedda och inte bli lika våldsbenägna, dels våga säga ifrån till de som utför våldet- särskilt om vi sa ifrån kollektivt. Att vi verkligen gör gemensam sak av det. Kanske skulle världen bli lite tryggare? Vilken utopi...! ;-)
Ibland när jag har hejat på en äldre människa jag möter när jag är ute och går så ser jag hur glad den personen blir. Har jag haft någon med mig och hälsat på en mötande har mitt sällskap frågat om jag kände den personen. Nä, men hälsa på en annan människa kan man väl göra ändå?
Tänker på hur många ensamma gamla människor det sitter runt om i Sverige bara. De hade nog önskat att de haft någon som kom och tog en kopp te med dem.
I mitt jobb hälsar jag ju på mängder med människor och det som retar mig mest är de som inte ens kan svara på ett vänligt "hej". De tittar knappt på en. Det är så ohyfsat och jag hoppas jag lär mina barn att vara trevliga och hälsa på folk.
