Inte så bra.

Längtar efter att leva ett "normalt" liv igen där min tid är min egen och inte måste anpassas efter två småttingar. Får superdåligt samvete för att jag känner så. Idag började jag gråta när svärmor kom över en sväng och frågade hur de mådde. De mår bra, svarade jag, men jag mår inte lika bra. Får aldrig sova, varken på dagen eller natten. De brukar börja vakna halv ett och sedan typ en gång i timmen till kl fem när de får välling. På dagen är det skitsvårt att få dem att sova mer än 45 minuter och idag sov de dessutom i omgångar! Ingen egentid för mig. Är så gräsligt trött på att vara trött och bara gå hemma hela dagarna! Vet att jag skulle kunna ta initiativ till att aktivera mig själv, men jag orkar inte! Känns inte som att det finns någon som kan komma och hjälpa mig heller. Förutom svärmor som ofta kommer och hjälper till. Mamma hjälper så gott hon kan, men klarar inte att göra så mycket p.g.a sjukdom. Sista tiden har jag så många gånger känt att jag inte vill göra det här längre! Vill inte gå hemma och slita med att passa barnen. Och så kommer det där dåliga samvetet igen. "Var det inte det här du ville? Det här ni kämpade för i flera år? Var tacksam och gläd dig åt dina två fina pojkar som är friska och pigga." JA, jag är glad och tacksam, de är så fina och goa, men om jag bara fick sova skulle allt kännas mycket bättre och jag skulle orka. Ibland undrar jag om jag har någon form av förlossningsdepression som inte är så grav, men ändå hänger med- så att säga. Tycker att jag borde känna mig gladare. Gör man inte det? Jag älskar dem så jävla mycket och gör allt för dem, men det är så skönt när någon annan håller dem ett tag eller tar med dem ut på promenad och jag bara få rå om mig själv. Det händer dock inte så ofta att jag får vara helt själv. Drömmer om att få lägga mig i soffan och läsa en tidning från början till slut utan att bli avbruten. Inga konstigheter, antar jag, så känner nog alla småbarnsföräldrar. Något jag lärt mig om mig själv är i alla fall att jag inte är någon bebismamma. Jag tycker det är roligare när de är större. Från två och uppåt, så man kan prata med dem och det är lättare med maten, t.ex. Men de är i en mysig ålder nu och de "pratar" redan med varann. De blir glada när de får sitta bredvid varann och då brukar de hålla handen.
Det är redan lättare än innan, men jag skulle verkligen önska att jag slapp gå hemma själv med dem. Ärligt. Det tär på mig! Får man säga det? Eller är man bara självisk?

Bildkavalkad!

 Jag i Allinge. 

När vi var i Simrishamn

passade vi på att åka över

till Bornholm.

 Jack och Claes myser.

 Max är oftast en glad skit! ;-)

 Det här är vardagsrummet/köket i den lägenhet vi hyrde.

Claes och grabbarna i en av alla mysiga gränder 

inne i Simrishamn.

Nu när hösten börjar närma sig kan man allt längta tillbaks till de

fantastiska sommardagarna och kvällarna vi hade där, men hösten

har ju sin charm också. Man tänder ljus och myser inne, lagar mustiga

grytor och tar ett glas rött. 

Eller somnar i soffan kl åtta på kvällen för att man är helt slut

efter en dag med pojkarna. :-)

Helgen den första september ska vi på kräftskiva. Ska bli kul!

Det hör också hösten till. Då ska vi faktiskt ha barnvakt! 

Farmor och hennes snubbe ska vara här hemma och så

nattar vi barnen innan vi sticker på skivan. Gött!

Dock får vi ju ta dem på morgonen och det är tidiga 

mornar. Kl fem brukar de vakna och vill ha välling.

Å andra sidan somnar de om sen. 

Det blir nog en sväng till Ullared fredagen innan

kräftskivan. Behöver shoppa en hel del vinterplagg

till pojkarna! Och kanske något till mig... ;-)

Nu ska jag snart lägga mig, är så trött på kvällarna! 

(Konstigt...)

Ha det fint!

Allt går så fort!

Hallå alla hängivna läsare! ;-)
Jag har haft fullt upp med att njuta av Claes semester så inte har jag hunnit skriva nåt här!
Första veckan var vi i Simrishamn och det var helt underbart! Fantastiskt väder och det är ju så himla mysigt där och omkring. Vi fick besök en dag av kompisar. De är rätt nygifta så vi bjöd dem på middag på kvällen. Det var så ljummet att vi kunde sitta ute i stort sett hela kvällen. När de skulle hem dagen därpå hade de en jäkla otur! Först fick de punka på bilen och blev fördröjda ett par timmar innan de kunde åka och när de väl kommit iväg blev de påkörda bakifrån så pass hårt att hon fick spendera natten på Kristianstads sjukhus och han fick ta deras barn o jaga rätt på nåt boende!
Nu mår alla bra dock.
Vi har varit en helg i Stockholm, under Pride-firandet. Det har gått så bra med pojkarna hela tiden! De har nästan verkat tycka att det är kul att resa också.
Nu börjar de bli stora- typ! Sju månader blev de igår, Max har fått två tänder i underkäken, de äter riktig mat utan problem och är så aktiva! De älskar att sitta i den gå-stol vi har. Måste skaffa en till!
Ikväll kommer Henrik och Mia hit. Mycket trevligt!
På måndag börjar Claes jobba igen. Varken han eller jag tycker det känns speciellt bra... Men han ska börja vara hemma varje fredag under hösten och ett bra tag framåt. Kul!! :-)
Jag skriver mer en annan dag och kanske lägger upp lite bilder med. Kram på er!