En onsdag i oktober...

Lyssnar på en ny favoritlåt med Jess Glynne och inser hur nöjd jag ändå är med livet just nu.
Har ett lugn i min själ som inte funnits på länge, ett fokus på vad jag vill som jag inte hittat innan och väljer att prioritera mig själv för en gångs skull i mitt liv. Då menar jag att jag lyssnar till vad jag vill, vad jag känner och låter inte andras åsikter påverka mig. Jag gör det jag känner för och träffar de människor jag vill- som får mig att må bra. Låter som värsta egotrippen, men när man levt sitt liv med en vilja att hela tiden vara andra till lags, att hela tiden försöka finnas där för andra, anpassa sig för att det ska funka för den andra personen man t.ex ska umgås med så är det bara en lättnad. En frihet. Jag lägger energi på det och de jag vill lägga energi på. Vill jag inte lägga energi på någon utan bara slappa i soffan framför en film så gör jag det. Jag har hamnat i någon orkar-inte-med-skit-fas i livet. Är det en 40-års-kris eller bara ett uppvaknande? Jag vet inte, bara att jag mår bra i det och det känns rätt just nu.