Vill bara göra ett förtydligande vad gäller mitt förra inlägg; det var inte direkt riktat mot C utan en iakttagelse i hur det oftast blir när en man och en kvinna skaffar barn. Den som påstår något annat har skev verklighetsuppfattning. Det jag skrev var bara ett exempel för att ge ett annat exempel på hur den här ojämställdheten kan ta sig form och jag skrev att kvinnan/mamman nog borde bli bättre på att låta mannen/pappan göra vissa saker som mamman oftare tar på sig att göra.
C är en fantastisk pappa, punkt!
Nog är det intressant ändå att de ska införa en vab-bonus nu eftersom det är så få män som vabbar när barnen är sjuka. Fast man kan ju också tycka att de kunde höja lönerna för kvinnor så familjerna inte förlorar på att pappan tar vabben.
onsdag 9 september 2015
torsdag 3 september 2015
En tanke bara.
Tittade på nyhetsmorgon imorse och en psykolog pratade om stress. Hon gled in på att kvinnor ofta är mer stressade än män och sade att vi lever väldigt jämlikt hemma- tills vi skaffar barn! Då händer något. Kvinnan tar oftast mer ansvar för barnen och får göra mer i hemmet. Sedan kan man ju ifrågasätta om inte kvinnan borde släppa på det och låta mannen göra mer hemma, men för det mesta tycker jag man hör att mannen liksom bara fortsätter leva sitt liv som innan medan kvinnan blir 100% mamma.
Som exempel kan jag ju ta mitt eget liv. När C började jobba igen efter att barnen kom så gick jag upp varje natt när de vaknade och matade eller nattade eller vad som krävdes. När sedan jag började jobba lite själv var det fortfarande jag som gick upp varje natt. Varför? Jo, två orsaker;
1. Tror ni det dög med pappa? Nä, precis. De var ju så vana vid att mamma kom så pappa kunde inte lugna dem utan jag fick ändå gå upp.
2. Pappa var också van vid att mamma alltid gick upp så inte sjutton vaknade han!
Vi gör oss själva en otjänst, både mammor och pappor. Pappor som inte är delaktiga i "vardagssysslor" blir liksom borträknade av barnen. Därmed kan de känna sig otillräckliga och avvisade. Mammor sliter ut sig och orkar inte vara mer än mammor för sedan har energin gått ur dem.
Så alla mammor; försök lämna över mer till pappan. Tvinga honom, han SKA hjälpa till! Man är två om att skaffa barn.
Alla pappor; Se till att finnas för era barn så de känner att de kan räkna med er! Och om ni är sugna på lite "rajtan tajtan" i sängen så får ni hjälpa till mer hemma och stötta era kvinnor! Då lär ni bli rikligt belönade.
Som exempel kan jag ju ta mitt eget liv. När C började jobba igen efter att barnen kom så gick jag upp varje natt när de vaknade och matade eller nattade eller vad som krävdes. När sedan jag började jobba lite själv var det fortfarande jag som gick upp varje natt. Varför? Jo, två orsaker;
1. Tror ni det dög med pappa? Nä, precis. De var ju så vana vid att mamma kom så pappa kunde inte lugna dem utan jag fick ändå gå upp.
2. Pappa var också van vid att mamma alltid gick upp så inte sjutton vaknade han!
Vi gör oss själva en otjänst, både mammor och pappor. Pappor som inte är delaktiga i "vardagssysslor" blir liksom borträknade av barnen. Därmed kan de känna sig otillräckliga och avvisade. Mammor sliter ut sig och orkar inte vara mer än mammor för sedan har energin gått ur dem.
Så alla mammor; försök lämna över mer till pappan. Tvinga honom, han SKA hjälpa till! Man är två om att skaffa barn.
Alla pappor; Se till att finnas för era barn så de känner att de kan räkna med er! Och om ni är sugna på lite "rajtan tajtan" i sängen så får ni hjälpa till mer hemma och stötta era kvinnor! Då lär ni bli rikligt belönade.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)