Vet ni, jag kan verkligen längta efter den där känslan när man kliver in i sitt hem efter en arbetsdag och bara känner: "ahhh, hemma!" Istället brukar jag snabbt fyllas av ångest över allt ogjort jag ser omkring mig och kan inte njuta. Om jag lägger mig för att vila på dagen brukar mina tankar rusa runt i huvudet och behandla alla olika områden/rum i huset som jag skulle vilja ta tag i, men upplever att jag aldrig hinner! När man har två små som kräver all uppmärksamhet på de dagarna man är ledig så är det ju skitsvårt att få något gjort! Jag försöker tänka att det ju är viktigt att ge pojkarna den uppmärksamheten och ha roligt med dem medan de är små, men samtidigt vill man ju ta hand om sitt hem. Är det någon som känner igen sig?
Var bara det jag ville skriva. Är jätteförkyld och hängig och Claes har gått ut med grabbarna så då passar jag på att skriva lite här. :-)
